Saval utgangspunkter som forutsattningar for arbetet med teologisk utbildning inom luthersk kyrkotradition i Tanzania har forandrats avsevart de senaste hundra aren. Missionsinsatserna under forra seklets borjan inom utbildningsomradet understodde kyrkornas territoriella expansion. Att bedriva undervisning betraktades som en sjalvklar del av missionsuppdraget och var ett satt for kyrkan att etableras i det omkringliggande samhallet. Det var genom okad kunskap som Afrika skulle civiliseras. Denna utbildningsdiskurs, i vars kolvatten dagens teologiska utbildningssystem annu befinner sig, innebar i flera stycken en ideologisk, ekonomisk, kulturell och teologisk import av vastvarldens ideal. 1960-talets konstitutionella omdaningsprocess i bade samhalle och kyrka bidrog till att fragor om kritiskt reflekterande forskningsmiljoer samt andamalsenliga och kontextuella utbildningar kom i fokus pa ett nytt satt. Arbetet med teologisk utbildning, som i stor utstrackning handlade om en strukturellt etablerad prastutbildning i hela sin bredd, ledde fram till en reflektion kring formerna for och inneborden av ett relevant kyrkligt ledarskap."