Min far, Alexander Gasponi kallades oftast superoligarken, ven gudfadern, sj lv hade jag sedan l nge d pt honom till despoten, hustru- och barnmisshandlaren. Mitt innersta hatade honom lika mycket som motsatsens k nslor fanns f r min lskade mamma. Fadern var en k nslom ssigt avst ngd typ som aldrig sk nkt en klapp, d remot g rna misshandlat min bak, helst med en rem av l der. Mannen lskade verkligen att hata. Superoligarken ville ut ka sitt imperium via uppk p av tv oljef lt p Berings hav, toppolitiker och tj nstem n bj ds flott in till v r vackra v ning, jag kunde inte motst frestelsen att spela in konversationen mellan fadern och mutkolvarna. Rysslands president, Vladim Putnip kommer in i bilden, superoligarken och jag m ter honom p oljeriggen Zatska tv . N got senare f r presidenten signaler om att m nnen som suttit runt v rt middagsbord konspirerat mot honom. Jag Petrov Gasponi, son till superoligarken Alexander bjuds in till Rysslands allra heligaste, Kreml. Mycket h nder innan presidenten och jag ter middag tillsammans, nnu mer efter t. I m nga fall, ond br d d d, men ocks k rlek.