En smidig och kortfattad, men ändå komplett och omfattande text för en första förståelse av vår tids mest diskuterade ämne, kopplingen mellan kvantfysik och universums medvetande.
Gåtfulla sammanträffanden och osynliga kopplingar mellan händelser och människor har fascinerat mänskligheten sedan urminnes tider. Tänk t.ex. på den märkliga känslan av att "veta något" redan innan det händer. Eller den där drömmen som förebådar en verklig händelse. Eller den plötsliga uppfattningen om en fara som leder till att man undviker en tragedi. Det finns de som talar om intuition, de som talar om synkronicitet. Och så finns det de som försöker koppla dessa oförklarliga upplevelser till vetenskapen.
Å ena sidan kvantsammanflätning. Å andra sidan det kollektiva omedvetna. Den osynliga världen i det fysiska universum och djupet i det mänskliga sinnet kan faktiskt vara mer sammankopplade än vi föreställer oss.
Kvantsammanflätning är ett av de mest gåtfulla fenomenen inom den moderna fysiken. Ta två partiklar som interagerar under ett kort ögonblick och sedan skiljs åt. Trots avståndet förblir de på ett mirakulöst sätt "i samklang" varje förändring i den ena partikelns tillstånd återspeglas omedelbart i den andra, även om den befinner sig kilometer - eller ljusår - bort.
Tänk om den här typen av samband inte bara gäller partiklar utan också människor? Den moderna psykologin har försökt besvara denna fråga med hjälp av olika, men lika fascinerande verktyg. Carl Gustav Jung, den store schweiziske psykoanalytikern, anade att det finns en mental länk som går bortom individualiteten. I sitt arbete om det kollektivt omedvetna beskrev Jung en psykisk dimension som delas av alla människor, ett subtilt nätverk av arketyper och universella symboler. Jung observerade att människor upplever vad han kallade "synkroniciteter", dvs. händelser som har ett tydligt samband, men som inte verkar ha någon uppenbar gemensam orsak. Wolfgang Pauli, en av kvantfysikens fäder, delade Jungs intresse för synkroniciteter.
Dessa idéer har funnit ny mark i samtida fysikers tänkande. Amit Goswami, en kvantfysikteoretiker, har lagt fram hypotesen att det mänskliga sinnet och den subatomära världen delar samma "väv". Enligt detta synsätt samspelar sinnet ständigt med den fysiska verkligheten och skapar händelser som vi uppfattar som extraordinära. Likheten mellan kvantsammanflätning och det kollektiva omedvetna har också väckt debatt bland filosofer. Fysikern Fritjof Capra har i sin bok "The Tao of Physics" utforskat parallellerna mellan gamla österländska traditioner och modern fysik. Med utgångspunkt i begreppet sammanlänkning menar Capra att universum är ett gigantiskt nätverk av relationer, där varje element är oupplösligt kopplat till de andra. Detta synsätt ligger nära den jungianska idén om att mänskligheten inte bara delar ett gemensamt psykiskt arv utan också en koppling till världens grundläggande struktur. Föraningar, sammanträffanden och drömmar tycks därmed bli synliga spår av detta oändliga nätverk.
Oavsett om vi talar om kvantpartiklar eller det mänskliga sinnet finns det en fråga som förblir öppen: varför finns dessa mystiska länkar ? Vetenskapen har bara börjat skrapa på ytan av denna fråga. Men det som framträder är en fascinerande bild: den av ett universum som består av relationer snarare än objekt. Varje tanke, varje dröm skulle kunna vara en atom i detta universella nätverk.