Den här boken är varken en hjältes resa eller en berättelse om seger. Det är resan för någon utan namn, röst eller ansikte, längs en stig begränsad av frihet. Att någon ibland rör vid en skugga, ibland sitter på den övergivna stranden av en station, ibland, när en bäck lever, söker sig själv i en oigenkänd reflektion. Dess paus är ett spår från det förflutna, varje föremål en reflektion av ett glömt minne. Skogar viskar, stenar tystnar, vinden bär gamla meningar. Och "någon" kommer fram ur alla dessa separationer, vandrar utan att veta vad den söker. Kanske ett minne, kanske ett ansikte, kanske helt enkelt dess egna elever... För ibland är det som går förlorat det första steget mot att bli återfunnet. "OASIS" är inte en resa; det är ett tillstånd av glömska, ihågkommelse och tvekan. Denna berättelse är dold i meningarna som ligger längst ner i en trasig trappa, vid kanten av ett öppet fönster, på väggen i ett övergivet värdshus. Läsaren möter tystnaden på denna resa, möter sina egna saknade bitar. För i den här boken är alla lite på språng, alla är lite tråkiga och alla är lite av en nolla. OASIS avslöjar vad vi alla har inom oss.